När socialtjänsten får in en orosanmälan om ett barn betyder det att någon misstänker att barnet inte har det bra och kan behöva skydd eller stöd. Det kan vara en privatperson, till exempel en granne eller släkting, men också lärare, sjukvårdspersonal eller annan yrkesperson. Vissa yrkesgrupper är skyldiga att anmäla om de tror att ett barn far illa.
Socialtjänsten tar emot orosanmälan. Den kan vara muntlig, skriftlig eller anonym. Orosanmälningar ska dokumenteras. Den som gjort orosanmälan kan i vissa fall få veta att anmälan har tagits emot och om en utredning startas eller inte.
När orosanmälan kommer in gör socialtjänsten en snabb bedömning av om barnet behöver omedelbart skydd. Denna bedömning ska göras samma dag eller senast dagen efter. Socialtjänsten har möjlighet att omhänderta barn omedelbart om socialtjänsten tycker att det finns grund för det enligt LVU. Läs mer om omedelbara omhändertaganden här.
Efter det gör socialtjänsten en förhandsbedömning. Det är en första genomgång av informationen för att avgöra om en utredning ska startas. När det gäller barn ska beslut om att starta eller inte starta en utredning oftast tas inom 14 dagar . Under förhandsbedömningen kan socialtjänsten kontakta den som gjort orosanmälan för att få mer information. De kan också ta kontakt med barnets vårdnadshavare och ibland barnet själv.
Om socialtjänsten bedömer att barnet kan behöva stöd eller skydd startar de en utredning. Då undersöker de situationen mer noggrant genom att prata med barnet, föräldrarna och ibland andra personer runt barnet. Målet är att ta reda på vad barnet behöver och om socialtjänsten ska erbjuda insatser eller agera på något annat sätt. I vissa fall kan socialtjänsten ge insatser utan att göra en individuell behovsprövning/utredning. Om de istället bedömer att det inte finns tillräckliga skäl startas ingen utredning.
Behöver du rådgivning eller har frågor om ditt ärende är du välkommen att kontakta byrån.